Finns det något som kan sätta igång hjärnans minnescentrum så mycket som barndomens julpynt? Med blixtens hastighet förflyttas man tillbaka genom decennierna och känner plötsligt dofter av lussebullar och pepparkakor, hyacinter och nykokt skinka, lack och tomtebloss. Man kommer ihåg ljudet av prasslande julklappspapper och radions "Lill-Per" och "Nicke Lilltroll". (Jo, jag vet, jag är gammal.) Man minns mammas och pappas hemlighetsfulla tisslande och den nästan outhärdliga väntan på tomten.
---

Föräldrahemmets tomte. Lyktan (från Panduro) är av senare datum.
---

Pumlor (det fantastiska norrländska ordet för julgranskulor) från mina barn- och ungdomsjular.
-

Gamla pumlor.
-

De två översta med blå respektive röd dekor måste var från sent 1940-tal. Alla barndomsjular hängde de i granen, men de var fler då... Tomtepumlan och den lätt sargade spiran fick jag att ha i min egen lilla gran på 1950-talet. (Se förra blogginlägget om ljushållarna.) Den genomskinliga pumlan med instängd liten ängel fick jag också till min egen gran. Änglapumlan måste vara från mitten av 1950-talet.
-

Kvitter från den gamla granen.
-

Glaspumlor, antagligen 1960-tal. De till höger har dock plastöglor för upphängningen. Det står ÅH (Åhlén & Holm) på den kartongen. Och prislappen för fyra säger: 2 kronor. Alltså 50 öre/st.
-

Här är hela pumlan av plast och kommer från Italien. Upphängningsanordningen får man klara själv med hjälp av en tråd.
-

Den riktigt gamla julgransbelysningen, OSRAM, från föräldrahemmet. Tala om tindrande glada barnaögon på kartongen!
När jag var så stor att min egen gran också skulle vara stor inköptes den övre belysningen på 1960-talet.
-

Så ser kartongernas innehåll ut.
-
Det var allt för i dag. Ha en fin vecka 49! Och glöm inte att njuta av den mysiga adventstiden.