UNDERBAR PRESENT

 I somras fick jag ett paket från min fina svägerska.

När jag öppnade det fick jag en glädjechock.

I paketet låg nämligen något som jag hade på min "inofficiella önskelista".

(Klickbara bilder.)

"Tulpankrans", design Eva Nordblom.

Blekt hellinne, 40 x 40 cm.

 Tillverkas hos Jobs (handtryckta textilier).

De är så vackra.

Jag hade blivit överlycklig om jag fått EN "Tulpankrans".

I paketet låg FYRA (!) stycken!

Jag är fortfarande omtumlad av den generösa gåvan.

(Tabletterna är inte gratis. Om man säger så ...) 

Vilken present!

Jag tackar än en gång!

Kära svägerska, stor kram!

MÅLADE BONADER

Förr prydde man gärna någon vägg i hemmet, ofta en köksvägg, med en broderad bonad.

Vanligtvis var det nog frun i huset som broderat ett trevligt ordspråk med en passande bild till.

Eftersom jag under årens lopp har målat mycket på textil så frågade en bekant för många år sedan om jag kunde tänka mig att måla tre bonader åt henne. Hon kände inte för att brodera dem.

Det var uppritade mönster som alltså skulle fyllas i med färg och pensel istället för med tråd och nål.

Jag tog mig an uppgiften. Och lade till några egna detaljer.

Och så här blev de.

De dåliga bilderna, över 30 år gamla, är tagna med en Polaroid-kamera och sedan skannade till datorn. 

Färgerna på bilden nedan har fläckvis blivit lite blekta; trasmattan på golvet var ljusblå (hela längden!).

Den här bonaden hade samma blomdekor på båda sidorna.

Men den vänstra kom inte med på originalfotot.

Därför har jag med datorns hjälp lagt till den för att få symmetri i bilden.

(Nej, jag vet, inget proffsjobb precis.)

Bokstäverna och dekorlinjerna var svårast att måla, alltså att få dem jämntjocka.

Undrar var bonaderna hänger numera ...

FLITIGA, SKICKLIGA HÄNDER HAR GÅTT TILL VILA

Det har gått flera år sedan jag alls skrev ett inlägg här på denna, min andra blogg, Pyssel och Pinaler.

Men söndagen den 27 mars 2011 hade jag lagt in ett inlägg som var en hyllning till min fine, gode vän som dog i början av förra veckan.

Och nu kändes det rätt att skriva några nya rader men som ändå knyter an till det gamla inlägget och som får bli en slags hyllning till min väns flitiga, aldrig vilande händer.

Hans arbetsglädje tog aldrig slut.

Det förra inlägget finns att läsa på nedanstående länk.

https://pysselochpinaler.blogspot.com/2011/03/hander-som-vet-vad-de-gor.html

Rubriken var alltså:
HÄNDER SOM VET VAD DE GÖR
Vännens kunniga händer jag skrev om då har nu lagts till vila. För evigt.
De ska aldrig mer forma fantastiska saker i metall.
De föremål som har tillverkats av hans händer är mig väldigt kära.
Jag vårdar och använder dem med stor aktning.

Inlägget från 2011 började så här:

"En närstående person är fenomenal på att bearbeta metall. Han tillverkar delar till motorer och maskiner, han kan allt om olika gängor — deras stigningar och vinklar — och han kan svarva med hundradelsmillimeters precision.
Jag njuter av att se honom arbeta."

Den första julklapp jag fick av honom (till en jul i slutet av 1960-talet) var denna ljusstake-bock, tillverkad av en gammal nyckel. Ljushållare och manschett i koppar.

Jularna 2004 och 2005 innehöll hans julklappar nötknäppare svarvade i rostfritt stål.
(För några år sedan när min bästa väninna fyllde jämna år så tillverkade han även en nötknäppare till henne. Den blev naturligtvis mycket uppskattad.)

 Det här är inga prylar en svarvande nybörjare ger sig på att tillverka.
Här är det verkligen precision som gäller.
Det är svårt att tänka sig att dessa vackra och funktionella föremål föddes ur några raka bitar metall.

Nötknäpparnas baksidor.

Min vän hade först svarvat en mini-nötknäppare, som han tänkt till sig själv, men jag fick även den.

Denna lilla söta ljusstake i mässing fick jag julen 2010.
Den är 3,5 cm hög och fotens diameter är 3 cm.
Tårtljuset jag råkade ha hemma passade exakt.

Jag önskar att hans kunskap och skicklighet hade kunnat föras vidare.
Den var känd och omvittnad ... men nu är den förlorad och borta för alltid.

Tänk så mycket kunskap som går till spillo när skickliga yrkesmän och -kvinnor lämnar jordelivet.
Man önskar att det bara gick att klicka på "kopiera" och "klistra in".
Det önskar jag att man kunnat göra med min väns hjärta också.