SÅ HÄR ANVÄNDS METALLGREJEN

Så här använder man den lilla metallgrejen som jag frågade om i torsdags.

Förstoring? Klicka bilden!

Praktiskt när ljuset är djupt ner eller trångt till.

HÄNDER SOM VET VAD DE GÖR

En närstående person är fenomenal på att bearbeta metall. Han tillverkar delar till motorer och maskiner, han kan allt om olika gängor - deras stigningar och vinklar - och han kan svarva med hundradelsmillimeters precision. Jag njuter av att se honom arbeta.

Finns det något som verkligen väcker min beundran, så är det människors yrkesskicklighet. Jag blir rörd av att se duktiga män eller kvinnor handskas med material, verktyg och maskiner. Det kan röra sig om arbete i/med trä, lera, glas, metall eller något annat.

Julen 2010 fick jag denna söta miniljusstake av den skicklige svarvaren. Ljusstaken är 3,5 cm hög och fotens diameter är 3 cm. I en låda hittade jag ett tårtljus som passade exakt. Tillsammans mäter de ca 10 cm i höjd.

Både till julen 2004 och 2005 fick jag en nötknäppare svarvad i rostfritt stål. I mina ögon är de helt enkelt fantastiska. Det är svårt att tänka att de formats från raka bitar stål.

Nötknäpparnas baksidor.

Den första julklappen - ljusstakebock tillverkad av en gammal nyckel. Ljushållare och manschett i koppar. Det absolut finaste man kan få är handgjorda gåvor. Man ser och förstår att givaren lagt ner både tid och omsorg för att resultatet ska bli så bra som möjligt. Det är bara att tacka ödmjukast.

Hurra för alla skickliga yrkesmän och kvinnor vi har runt omkring oss! Vi behöver dem i alla möjliga sammanhang under ett liv, både för vardag och fest: Murare, snickare, elektriker, rörmokare, svarvare, svetsare, plåtslagare, gjutare, glasarbetare, keramiker, vävare, glasblåsare, skulptörer, designers. Bara för att nämna några. Listan kan göras hur lång som helst.

Ni skickliga, sträck på er!

DAGENS LILLA GÅTA

Vad används denna lilla metallgrej till?

Den är ca 22 cm lång med en hårt snurrad "spiral" längst ner och även om den är prydd med en G-klav så har den inget med musik att göra. Det är ingen gammal sak, utan relativt nytillverkad.

-

Den som svarar rätt blir varmt gratulerad här på Pyssel & Pinaler.
-
Svaret kommer om någon dag.
Lycka till med gissningarna!

GAMLA TING I METALL

Gårdagens blogginlägg handlade om ting i trä, i dag blir det metallföremål. Det är inga märkvärdiga saker, det är vanliga vardagspryttlar som man kan hitta lite här och där, på loppisar, auktioner, second hand-butiker. Men först bör man kolla i uthus, källare och vindar hos äldre släktingar. Sådana utrymmen kan vara rena guldgruvorna för sakletare.

Mina kära ting från förr är ärvda och "fådda" ägodelar.

-

Bakavdelningen - en brödsporre. Kanske inte så gammal men fin med sitt svarvade träskaft.

-
För sockersugna - en sockertång. Fjädern som ska sitta längst ner på handtaget är tyvärr av, men tången fungerar ju bra ändå.
-
Förr var decilitermåtten i plåt som ofta rostade och blev ful. Rostfritt eller plast? Åh, nej!
-
Kötthack, som kanske även användes till annat, t ex grönsaker. När det fanns, under sommarhalvåret.
Hacken kommer från mina morföräldar och min mamma berättade, att det var morfar - som i ett anfall av "händig karl" - målat klingan kopparfärgad. Enligt mamma hade hennes fader tummen mitt i handen. Så detta märkliga måleri var ungefär det enda han tagit itu med, vad gällde att piffa upp saker. Mormor hade muttrat: "Han kunde ju ha valt något lämpligare än kötthacken som man ska ha i maten."
-

Ett redskap som inte behövs längre - krustång för örngottsband. Nu har vi sedan länge en annan modell på örngotten, banden är borta. Men nog var det elegant i linneskåpen förr, när det låg travar med örngott och de veckade banden hängde ner över hyllkanterna.
-

En koskälla. Stackars kossor som jämt fick gå omkring med dessa kring halsen. Vilket oljud de fick stå ut med. Konstigt att inte mjölken surnade. Och de måste ha fått svår tinnitus.

-

Så ett hänglås från gångna tider. Inte väldigt gammalt, men det har varit med ett tag. Någon som vet ungefär hur länge? 1930-40-tal?
-

Hänglåset har fem piggar som kan flyttas till fem olika positioner och därmed får man en slags "kod" att låsa med, i stället för en nyckel som man kanske tappar bort. Hoppas bara att minnet inte tappade bort koden.

Jag kan ju erkänna att jag aldrig har lyckats öppna låset.

-

Välanvänd liten leksaksspade. Den har nog skottat massor av sand.

På framsidan är den målad i rött...
-

... och på baksidan i vackert blått.
-

Denna lilla såg kommer också från mina morföräldrars hem. Med tanke på storleken så har jag sett den som en leksak, men... i så fall en mycket farlig sådan. Sågen är spetsig och tänderna vassa. Verkligen ingen lämplig sak för små fingrar.

Med tanke på "handtagets" utformning så kanske sågen skulle monteras fast i något annat och större. Och brukas av vuxna.

Jag hoppas det.
-

Det var allt för i dag.

Javisst, ja, svaret på gårdagens fråga: Vad hade "brädan" på de två första bilderna använts till?

Jo, det är en mall för att göra näbbskor. Storlek 15 1/3.

Inte det enklaste att gissa.

GAMLA TING I TRÄ

I mitt hem finns en del saker som inte precis tillverkades i går. Ja, inte ens i förrgår.

-

En sak i trä, l 39 cm, b 20 cm, som i år fyller aktningsvärda 129 år.

Är det någon som kan gissa vad denna bräda användes till?
-

Här ser ni baksidan med siffrorna 15 1/3.

Den som gissar rätt får en rungande gratulation här på Pyssel & Pinaler!
-

En ännu äldre sak i trä, en bandvävsgrind. Tillverkad av samma IOPS, men redan 1861. Det är 150 år sedan! Och den fungerar fortfarande perfekt. Jag har vävt flera band med den.
-
Dessa ting användes för att göra skäl i väven. Varannan tråd träddes i hålen och varannan mellan "stolparna". När man då förde grinden, varannan gång upp och varannan ner så bildades ett mellanrum så att man kunde få in inslagsgarnet mellan varptrådarna.
(Hoppas min förklaring inte är alltför omständlig.)
-
Så över till ett mått med sidorna 20 cm och höjden 17 cm. Måttets namn och rymd är jag inte säker på. Tror att det var ett vanligt mått, kan det heta skäppa? Nej, den var nog större. Ni är flera som har bättre kunskaper om detta än jag. Jag tar tacksamt emot upplysningar.
-
Efter många års slit har man lagat måttet med en infälld träbit som är fäst med träpluggar.
Det runda, urgröpta hålet beror på att man hade använt måttet som "stöd" för en snurrande härvel som borrat sig ner en bit. Tyvärr är inte måttet krönt och inte heller daterat.
-
Måttets övre kant och insida. Man kan verkligen se att det är välanvänt.

-

Det var några gamla och nötta träsaker. I morgon blir det några i metall.