Gårdagens blogginlägg handlade om ting i trä, i dag blir det metallföremål. Det är inga märkvärdiga saker, det är vanliga vardagspryttlar som man kan hitta lite här och där, på loppisar, auktioner, second hand-butiker. Men först bör man kolla i uthus, källare och vindar hos äldre släktingar. Sådana utrymmen kan vara rena guldgruvorna för sakletare.
Mina kära ting från förr är ärvda och "fådda" ägodelar.
-
Bakavdelningen - en brödsporre. Kanske inte så gammal men fin med sitt svarvade träskaft.
-
För sockersugna - en sockertång. Fjädern som ska sitta längst ner på handtaget är tyvärr av, men tången fungerar ju bra ändå.
-
Förr var decilitermåtten i plåt som ofta rostade och blev ful. Rostfritt eller plast? Åh, nej!
-
Kötthack, som kanske även användes till annat, t ex grönsaker. När det fanns, under sommarhalvåret.
Hacken kommer från mina morföräldar och min mamma berättade, att det var morfar - som i ett anfall av "händig karl" - målat klingan kopparfärgad. Enligt mamma hade hennes fader tummen mitt i handen. Så detta märkliga måleri var ungefär det enda han tagit itu med, vad gällde att piffa upp saker. Mormor hade muttrat: "Han kunde ju ha valt något lämpligare än kötthacken som man ska ha i maten."
-
Ett redskap som inte behövs längre - krustång för örngottsband. Nu har vi sedan länge en annan modell på örngotten, banden är borta. Men nog var det elegant i linneskåpen förr, när det låg travar med örngott och de veckade banden hängde ner över hyllkanterna.
-
En koskälla. Stackars kossor som jämt fick gå omkring med dessa kring halsen. Vilket oljud de fick stå ut med. Konstigt att inte mjölken surnade. Och de måste ha fått svår tinnitus.
Så ett hänglås från gångna tider. Inte väldigt gammalt, men det har varit med ett tag. Någon som vet ungefär hur länge? 1930-40-tal?
-
Hänglåset har fem piggar som kan flyttas till fem olika positioner och därmed får man en slags "kod" att låsa med, i stället för en nyckel som man kanske tappar bort. Hoppas bara att minnet inte tappade bort koden.
Välanvänd liten leksaksspade. Den har nog skottat massor av sand.
För sockersugna - en sockertång. Fjädern som ska sitta längst ner på handtaget är tyvärr av, men tången fungerar ju bra ändå.-
Förr var decilitermåtten i plåt som ofta rostade och blev ful. Rostfritt eller plast? Åh, nej!-
Kötthack, som kanske även användes till annat, t ex grönsaker. När det fanns, under sommarhalvåret.Hacken kommer från mina morföräldar och min mamma berättade, att det var morfar - som i ett anfall av "händig karl" - målat klingan kopparfärgad. Enligt mamma hade hennes fader tummen mitt i handen. Så detta märkliga måleri var ungefär det enda han tagit itu med, vad gällde att piffa upp saker. Mormor hade muttrat: "Han kunde ju ha valt något lämpligare än kötthacken som man ska ha i maten."
-
Ett redskap som inte behövs längre - krustång för örngottsband. Nu har vi sedan länge en annan modell på örngotten, banden är borta. Men nog var det elegant i linneskåpen förr, när det låg travar med örngott och de veckade banden hängde ner över hyllkanterna.-
En koskälla. Stackars kossor som jämt fick gå omkring med dessa kring halsen. Vilket oljud de fick stå ut med. Konstigt att inte mjölken surnade. Och de måste ha fått svår tinnitus.
-
Så ett hänglås från gångna tider. Inte väldigt gammalt, men det har varit med ett tag. Någon som vet ungefär hur länge? 1930-40-tal?-
Hänglåset har fem piggar som kan flyttas till fem olika positioner och därmed får man en slags "kod" att låsa med, i stället för en nyckel som man kanske tappar bort. Hoppas bara att minnet inte tappade bort koden.
Jag kan ju erkänna att jag aldrig har lyckats öppna låset.
-
Välanvänd liten leksaksspade. Den har nog skottat massor av sand.
På framsidan är den målad i rött...
-
... och på baksidan i vackert blått.
-
Denna lilla såg kommer också från mina morföräldrars hem. Med tanke på storleken så har jag sett den som en leksak, men... i så fall en mycket farlig sådan. Sågen är spetsig och tänderna vassa. Verkligen ingen lämplig sak för små fingrar.
-
... och på baksidan i vackert blått.-
Denna lilla såg kommer också från mina morföräldrars hem. Med tanke på storleken så har jag sett den som en leksak, men... i så fall en mycket farlig sådan. Sågen är spetsig och tänderna vassa. Verkligen ingen lämplig sak för små fingrar.
Med tanke på "handtagets" utformning så kanske sågen skulle monteras fast i något annat och större. Och brukas av vuxna.
Jag hoppas det.
-
-
Det var allt för i dag.
Javisst, ja, svaret på gårdagens fråga: Vad hade "brädan" på de två första bilderna använts till?
Jo, det är en mall för att göra näbbskor. Storlek 15 1/3.
Inte det enklaste att gissa.
Vad vackert det är med krusade örngottsband, men dagens upptagna människa hoppar nog över den detaljen.
SvaraRaderaDet var fint med krusade band, men nu finns de bara kvar på gamla (gulnade?) örngott. Nutidsfolket ägnar sig åt att blogga i stället.
SvaraRaderaNäbbskor! Det hade jag inte kommit på i första taget. Attans.
SvaraRaderaHänglåset kan vara från 40-talet, kanske tidigare ändå.