GOTT NYTT 2011!

Det inte mycket kvar av år 2010. Jag hör redan smällande raketer - många nyårsglada kan inte vänta till klockan slår tolv.

Det blir spännande att se vad det nya "ojämna" året 2011 kommer att innehålla. Det blir säkert en blandad kompott. Som vanligt. Men man kan ju önska att kung Bore släpper lite av sitt grepp om oss huttrande nordbor. Hallå, det räcker nu med snö och kyla!

-

-
Med förhoppningen att bli bönhörd av Bore så passar jag på att också önska alla en
GLAD VINTER
med tid för många trevliga pysselstunder och loppisbesök.

-
Vi ses i bloggrymden nästa år!

(Hoppas jag!)

NEDRÄKNING

Ta det lugnt!

-

-

Tre hela dagar kvar!

SISTA ADVENTSHELGEN

Nedräkningen har börjat på allvar.

-

Efter dagens lilla kakbak (med viss provsmakning) kände jag för sill och potatis till middag.

Så blev det. Det var gott med något salt.

-

Ett gott råd så här inför fjärde advent:
Strunta i stressen!

Det blir en bra och god jul även utan struvor, syltor och sju sillinläggningar.

Tro mig, jag vet!

STJÄRNBAGARNS OCH MILDAS

Mammas gamla pepparkaksburk och min gamla "receptkalender" (utan årtal, tyvärr) från Milda Margarin.

Jag har för mig att Stjärnbagarns Engelska Pepparkakor var riktigt goda.

GUBBDEGIGT

Tio dagar kvar!

-

Aktuella attiraljer för julbaket!

GLADA FÖTTER

Kan man bli annat än glad när man ser dessa fotbeklädnader?

Nu under vintern skulle fossingarna vara varma - och lyckliga - i färgglada kängor.

-

Tamara Henriques heter hon som designat alla snyggingarna.

-

Min favorit! Jag skulle gärna vandra runt i ett par blå-, turkos- och rosafärgade.

-
Men även de blå med prickar duger!

SEMIANTIKT JULPYNT

Finns det något som kan sätta igång hjärnans minnescentrum så mycket som barndomens julpynt? Med blixtens hastighet förflyttas man tillbaka genom decennierna och känner plötsligt dofter av lussebullar och pepparkakor, hyacinter och nykokt skinka, lack och tomtebloss. Man kommer ihåg ljudet av prasslande julklappspapper och radions "Lill-Per" och "Nicke Lilltroll". (Jo, jag vet, jag är gammal.) Man minns mammas och pappas hemlighetsfulla tisslande och den nästan outhärdliga väntan på tomten.

---

Föräldrahemmets tomte. Lyktan (från Panduro) är av senare datum.

---
Pumlor (det fantastiska norrländska ordet för julgranskulor) från mina barn- och ungdomsjular.
-
Gamla pumlor.
-
De två översta med blå respektive röd dekor måste var från sent 1940-tal. Alla barndomsjular hängde de i granen, men de var fler då... Tomtepumlan och den lätt sargade spiran fick jag att ha i min egen lilla gran på 1950-talet. (Se förra blogginlägget om ljushållarna.) Den genomskinliga pumlan med instängd liten ängel fick jag också till min egen gran. Änglapumlan måste vara från mitten av 1950-talet.
-

Kvitter från den gamla granen.
-

Glaspumlor, antagligen 1960-tal. De till höger har dock plastöglor för upphängningen. Det står ÅH (Åhlén & Holm) på den kartongen. Och prislappen för fyra säger: 2 kronor. Alltså 50 öre/st.
-

Här är hela pumlan av plast och kommer från Italien. Upphängningsanordningen får man klara själv med hjälp av en tråd.
-

Den riktigt gamla julgransbelysningen, OSRAM, från föräldrahemmet. Tala om tindrande glada barnaögon på kartongen!

När jag var så stor att min egen gran också skulle vara stor inköptes den övre belysningen på 1960-talet.
-

Så ser kartongernas innehåll ut.

-

Det var allt för i dag. Ha en fin vecka 49! Och glöm inte att njuta av den mysiga adventstiden.

GAMLA LJUSHÅLLARE

För ett par dagar sedan hittade jag dessa fyra gamla ljushållare i en låda. (Det har funnits några fler.) Jag minns att när jag var liten så brukade min pappa hämta en liten gran som jag fick ha i mitt rum och den pryddes med ljus i dessa hållare, några vackra pumlor och en liten toppspira. Ljusen fick bara vara tända när någon vuxen var i närheten. Jag fick inte ens hålla i tändstickan.
-
Nostalgin sköljer över mig när jag tittar på dessa gamla, fina ljushållare. De har legat stearintäckta och bortglömda i en låda, men nu är de rengjorda och blänkande igen. Och i år ska de användas, inte i en gran, men på något sätt.

VIKT-IGT!

Fyra bilder - och några ord.

-

Katten Gustaf kämpar...

-
...liksom söta grisen på kylskåpet.
-
Hm...
-
Magneter med viktiga meddelanden.
-
God måndagskväll!

MÅLADE PALLAR

En grå och kylig novembermåndag fick jag för mig att visa dessa små pallar.

-

Dukarna är målade av bloggerskan.

-

Pallarnas mått är:

L=18 cm, B=10,5 cm, H=10 cm.

LÖJTNANTSHJÄRTAN

Löjtnantshjärtan (Dicentra Spectabilis) är mina älsklingsblommor. Jag tycker de är så vackra - varje enskild blomma är som ett litet underverk. Och de hänger så fint bredvid varandra. Jag faller naturligtvis för saker prydda med dessa skönheter. På engelska kallas blommorna mest för Bleeding hearts, men jag har även hört Dutchman´s trousers.

Min samling med de älskliga blomstren innehåller än så länge nedanstående ting.

--

Tavla - Sonja Cederberg

-
Tavla - Monica Sahlin
-
Liten skål/ljuslykta - Caroline
-
Kaffekoppar - Eschenbach, Bavaria-Germany
-
Målad jumper - A S
-

Målad "skylt" - A S
-

Så småningom ska jag även måla en kudde och en lampskärm med favoriterna.

KAST MED PINALER!

Här kan man verkligen tala om pinaler!

Mina föräldrar hade goda vänner som ägde ett tryckeri. För många år sedan när tryckeriet skulle moderniseras behövde man inte längre kasten som blytyperna förvarats i. När de gamla, fina kasten hade gjort sitt och skulle slängas stod jag naturligtvis först i ta-tillvara-kön.

-

Ett tag var dessa kast väldigt populära, men nu tror jag att intresset svalnat. Jag tycker fortfarande om dem, dels har de en historia att berätta och dels är de dekorativa. Mina två hänger i arbetsrummet och är fulla med småprylar. De många facken som förr innehöll bokstäver i bly, visar numera gamla, nya, ärvda, köpta och "fådda" småsaker. Här finns t ex gamla leksaker från min mammas barndom. Och några mini-ting från resor får också plats.

-

Klicka på bilderna för att förstora!

-

Kast till vänster.

-
Kast till höger.
De färgglada plastfordonen från olika tidsepoker (facken i övre delen av kastet) låg i flingpaket på 50- och 60-talen. Här sparas det mesta...
-
Det är roligt att titta på denna "mini-värld".

FLER BURKAR

I flera år har jag samlat på plåtburkar och jag skulle tro att samlingen har passerat hundra. Nu har jag (nästan) bestämt att det inte ska bli fler. Jag lovar inte säkert. Rätt vad det är så hittar jag någon extra fin och då...

-

Onytt och nött plåtskrin från Dalarnes Karamellfabrik, Rättvik.

-
Plåtburk "Kärnkaffe - kaffet med arom".
-
Plåtburk märkt "Container - Made in England - Baret Ware - Art Grace". Ovanlig dekor.
-
Locket till burken ovan.
-
Omärkt plåtburk, (man kan väl anta från England!), kanske inte så originell, men den passar bra i mitt vit-grå-svarta badrum, där den är idealisk att ha tvättmedel i.

-

Det var allt för i dag/natt.

PÅ BURK

Burkar är bra till mycket, men jag inser att jag inte behöver alla som trängs i mina skåp och hyllor. Hur som helst... här är en omtyckt trio.

-

SEA Glasbruk, Kosta, Sweden.

Jag tycker om glas och jag tycker om svart & vitt. Alltså är detta en burk för mig. Jag tror att jag köpte den i slutet på 1960-talet, men det kan ha varit på tidiga 70-talet.

(Jag önskar att korklocket vore lite större, det borde sticka upp mer över burkkanten så man fick bättre grepp.)
-

Johansfors, Sweden (årtal okänt).

Köpt på loppis (40 kr) för ett par år sedan.

(Det här locket ger bra grepp.)

-

Teburk - Arabia.
Denna burk köpte jag på 1970-talet eftersom den tilltalade mig och passade i mitt svart-vita kök. Tyvärr minns jag inte vad den kostade för snart 40 år sedan, men inte var det 300 kr. Det priset såg jag nyligen på nätet.

Nog är det lite kul när ens saker stigit i värde.

MAKRAMÉ & KNOPAR

Några böcker från min bokhylla om knopar och makramé

---

På 1970-talet jobbade jag bl a som kursledare åt ett studieförbund. De kurser jag ledde var makramé, näversöm och fritt broderi. Detta inlägg handlar lite om makramé.

-----------

"Konsten att knyta trådar av olika material till praktiska och dekorativa arbeten är flera tusen år gammal och har tillämpats i många kulturer. Japan och Kina hade sina mönster och indianerna sina. Från Arabien spreds tekniken till Medelhavsländerna och vidare ut i Europa.

-

Sjömännen under segelfartygens tid använde knutar i det dagliga livet ombord och hade också tågvirke till hands för tillverkning av bruksföremål. De spred konsten över världen och bidrog säkert till utvecklingen av olika mönster.

-

Heminredningsmodet under förra hälften av 1800-talet - tofsarnas, fransarnas och draperiernas tid - gav knytkonsten ännu ett uppsving. I början av 1960-talet, slutligen, fick den halvt bortglömda tekniken en ny renässans i Amerika."

(Några rader ur boken Makramé av Anne-Marie Boberg/Elsie Svennås, ICA-förlaget, 1972)
-----------

Under några ungdomsår hade min farfar varit till sjöss och där hade han lärt sig både knopar och att splitsa. Han kunde t o m splitsa vajer, vilket är mycket svårare än att splitsa tågvirke/rep. Farfars kunskaper gick i arv till min pappa, som - efter att jag tjatat ett tag - lärde mig att splitsa rep. Min lite gammelmodige fader tyckte inte det var ett hantverk för unga flickor och ingenting som de kunde ha minsta nytta av. Men där hade han fel, jag har haft både nytta och glädje av den kunskapen.

Makramé lärde jag mig på en kurs och från böcker.

---
Vepa
---
Allehanda knopar som väggdekorationer
---
Makramé runt en flaska
--- Från vänster: Stjärnknop, ögleknop (löpknop), fyrslagen valknop, apans knytnäve.
---
Turkisk matta (i miniformat, ca 10 cm lång)
-
Brosch i makramé
---
Det var en liten titt på vad man kan åstadkomma med trådar, snören och rep.