I början på 1960-talet ville jag ha en lämplig avställningsyta vid sängen i mitt flickrum. Hos en auktionsfirma i stan hittade jag ett gråmålat, trekantigt bord i lämplig storlek. Benen var svarta och kunde skruvas loss. Priset på bordet var verkligen överkomligt, 10 kronor. Även om en tia var mer värd då än nu.-
Eftersom bordsbenen redan var svarta (och jag älskar svart) så bestämde jag mig för att måla även bordsskivan svart. För att färgen skulle fästa bra så började jag slipa skivan med ett fint sandpapper. När jag gnuggat en stund så blev jag mer och mer brydd. På vissa ställen lyste underlaget ljust och på andra ställen mörkt. Så småningom trädde ett mönster fram.
Se ovanstående bild!
-
Bordsskivan målades aldrig, den slipades helt ren och lackades och de svartmålade benen likaså. De var ju vackert bruna under lagret färg.
-
Jag är lycklig över mitt intarsiabord. Det står nu vid vardagsrumssoffans ena sida med en lampa ovanpå. Och jag undrar - runt omkring oss - hur mycket vackert som ska dölja sig under ett eller flera lager färg?
Mycket vackert har säkert blivit övermålat, men mycket vackert har också slipats eller lutats av och runnit ut i avloppet.
SvaraRaderaKalle, jag håller verkligen med dig. Bordet är mycket vackert.
SvaraRaderaKalle, välkommen tillbaka! Var har du varit?
SvaraRaderaGunnel, jag håller också med Kalle.