ÄRVDA HANDARBETEN

Min mamma hade nästan alltid något handarbete på gång. Jag kan knappt minnas att jag såg henne sysslolös. Hon vävde, broderade, sydde kläder, stickade, sydde näversöm (vilket hon och jag bl a var kursledare i). Men allra mest tyckte hon om att väva.

-

När det var dags för henne att sluta på ett älskat arbete så överlämnade arbetskamraterna (som var män) en ganska stor pengagåva (efter den tidens mått). De trodde och hoppades nog att hon skulle köpa sig något personligt, ett smycke eller så. Men till deras stora förvåning - och kanske bestörtning - blev det en större och bättre vävstol. Hon förklarade att det var den absolut bästa gåva hon kunde tänka sig: "Varje gång jag sätter mig vid vävstolen kommer jag att tänka på er", sa hon tröstande. Och till slut gick "gubbarna" med på vävstolsköpet.

-

I tidig ungdom broderade mamma denna kudde. Den används inte som kudde längre för tyget och broderiet börjar bli lite skört. Jag funderar på att skydda konstverket bakom glas och ram och hänga det på väggen.

-
Denna duk är också broderad under mammas yngre år. Duken har alltid varit en av mina favoriter bland mors alster. Formen och färgerna är så fina. Ett litet hål uppe till vänster vittnar om åren som gått.
-
Aftonväska i näversöm. Längre fram ska jag berätta mer om denna dubbla utdragssöm.
-
Ett exempel, en löpare i blått, på vad mamma "dunkade" fram i vävstolen. Där skapades också plädar, sjalar, röllakans- och trasmattor, gardiner, tyger till kläder, handdukar, örngott, tabletter, löpare, stora och små dukar. Och allt var mycket välgjort.
-
Mamma sa många gånger att hon var så tacksam för att "gubbarnas" avskedsgåva ändå, trots deras protester, blev vävstolen. Den hade gett henne mycket mer än vad ett smycke skulle ha gjort. Det skulle mest ha legat i en låda. Nu ligger det mesta av mammas vävda skapelser i mina lådor och linneskåp i väntan på att nästa generation ska ärva det vackra.